Med entusiasm och kunnande har Mark Isitt blivit en populär programledare för både TV4:s Grand Designs Sverige och Sveriges Radios Stadsinspektionen. Mark började dock sin karriär långt ifrån planlösningar och materialval.
– Jag skrev om rockmusik, en genre som var full av duktiga skribenter och där det fanns en stilistik höjd. Jag tänkte att om man kunde berätta om arkitektur på samma sätt som om rockmusik, då har man uppnått något. Jag vill ta ett ämne som är svårt för många och göra det begripligt.
Intresset för byggnaderna har han fått med sig sedan barnsben.
– Jag är uppvuxen i ett hem där arkitekturen varit högt värderad. På semestrarna stannade vi alltid och tittade på kyrkor till exempel, inte av religiösa skäl utan av arkitektoniskt intresse.
Sedan några år tillbaka bor Mark och hans fru i en tidstypisk lägenhet från 1831 i centrala Köpenhamn, men när ByggMaterial pratar med honom är han i Stockholm för att spela in Grand Designs Sverige. I programmet får tittarna se Mark följa människors husresor – ofta med spektakulära och innovativa slutresultat. Förra säsongen kunde vi bland annat få ta del av ombyggnationen av ett 172 meter högt vattentorn, ett husbygge inuti ett jätteväxthus och en cirkelformad semesterdröm.
– Det är superhäftigt att följa dessa byggen! Jag har skrivit om den här typen av projekt under 30 års tid men när jag gör ett reportage i en tidning tittar jag bara på slutresultatet, nu får jag följa projekten från ax till limpa.
Vad är det mest inspirerande med programmet?
– Slutresultatet i de allra flesta fall, men också att få möta de här beställarna. De uppvisar ett sådant enormt mod! De har en företagsamhet och ett självförtroende som nog egentligen är ganska långt ifrån min egen person och det är roligt.
Har du något favoritbygge i programmet?
– Det har jag, men det vill jag hålla för mig själv för annars tycker jag synd om deltagarna som jag inte nämner.
Mark har besökt många byggen under tiden han varit programledare för Grand Designs Sverige och förklarar processer i byggandet på ett pedagogiskt sätt. Men själv tar han sällan till verktygen.
– Jag är intresserad av hur det går på byggena i programmet, men jag är helt klart fokuserad på slutresultatet. Det mesta jag själv har gjort i någon lägenhet jag bott i är att måla om.
I programmet Stadsinspektionen i Sveriges Radio har Mark besökt olika städer, både för att titta på enskilda byggnader men framför allt på hur städerna är planerade. En favorit är Umeå.
– Det är en enormt inspirerande stad med en lite revolutionär attityd och en beställare som söker upp vassa arkitekter och låter dem göra sin grej.
Han tror att miljöfrågan kommer att bli allt viktigare vid nybyggnationer framöver. Men inte att husen skulle bli mindre som en följd av det.
– Tendensen verkar snarare gå åt motsatt håll. Jag kan ibland bli lite bestört över antalet kvadratmeter man anser sig behöva. Idag är yta hårdvaluta och det ska byggas stort, i alla fall när det gäller permanentboenden som man ofta investerar mer pengar och hjärta i. När det gäller fritidshus kan det finnas mer experimentvilja och lösningar där ytor och funktioner får överlappa varandra.
När det gäller materialval tycker Mark att det viktigaste är att utgå ifrån formen på byggnaden och välja det material som passar just den bäst.
– Jag är förtjust i tegel, men ser det ofta användas på en byggnad som skulle kännas luftigare och lättare som putsad. Om jag ska nämna ett innovativt val av material så är det på Guggenheimmuseet i Bilbao, som ritats av min favoritarkitekt Frank Gehry. Det är helt klätt i titanplåt. Uttrycket är fantastiskt futuristiskt, lite som att skrynkla ihop folie och lägga ut i en stadsmodell.
Har du något eget drömbygge?
– Mina föräldrar bor kvar i mitt barndomshem på Marstrand, och när jag är där går jag alltid runt och drömmer lite grann om vad man skulle kunna göra med det huset. Samtidigt är det svårt att se hur huset man växte upp i skulle kunna förändras, det är ju så hemtrevligt just för att det är ens barndomshem.
Och en sak är säker - skulle Mark göra något med huset skulle han ta hjälp av en arkitekt, trots att han själv är minst sagt insatt i området.
– Det är mitt eviga argument och jag ställer mig frågande till de som ska göra allt själva. En arkitekt har sett 10 000 gånger fler referensobjekt än vad du har, där finns ett sådant enormt kunskapsövertag!