För några år sedan gick ett antal rikstäckande byggentreprenörer och branschorganisationerna inom byggmaterialhandeln, byggmaterialtillverkare och samhällsbyggnad ut med en gemensam rekommendation om att alla byggmaterial skulle tilldelas ett unikt så kallat GTIN, Global Trade Item Number, från 1 juli 2022. GTIN är en global standard från företaget GS1 som gör att produkten får ett artikelnummer och kan spåras genom hela byggprocessen, och även att unika data kan kopplas till produkten. GTIN hette tidigare EAN och kan vara kopplad till en streckkod.
– Spårbarheten underlättas genom att du kan läsa av numret eller streckkoden och hitta mer data om varje produkt. Spårbarheten hänger på så sätt ihop med den fysiska varan, säger Hanna Andersson.
Vilma är en standard som man tagit fram inom Byggmaterialhandlarna i syfte att få produktinformation som man behöver för sina inköp, logistik och försäljningsprocesser. En av alla informationsmängder som finns i Vilma är GTIN. Den kan användas också för att koppla ihop kompletterande information som säkerhetsdatablad och miljöbedömningar som inte omfattas helt av Vilma.
Återbruk av byggmaterial är ett hett ämne, och även en utmaning för spårbarheten.
– En av knäckfrågorna kopplade till återbruk är förstås; om du vill hålla spårbarhetskedjan även för återbrukat material, hur ska det te sig? Det kommer att bygga på samma principer, men vi är inte riktigt där än, säger Hanna.
En annan utmaning är att koppla ihop alla de bedömningar och produktmärkningar inom till exempel miljö och hållbarhet som finns inom byggmaterial, där alla bedömningar inte har GTIN som en tvingande märkning.
– Innan man förtydligade att GTIN är det som ska gälla hade man inte riktigt samsyn om vilken nyckel man ska ha för alla bedömningar, därför kan bedömningssystem ha olika krav på märkning.
Det är också på gång ett lagkrav från EU om att olika produktkategorier kommer att behöva ha ett slags digitalt produktpass som identifierar dem. Mycket av informationen där kommer att vara kopplad till miljö och hållbarhet.
– Vad det är för material, vad som går att återvinna, vad som kan repareras, om man kan byta ut delar - den typen av data kommer att krävas. Det är inte bara för att vi som slutkonsumenter ska kunna ta del av informationen utan detta ska hjälpa alla i värdekedjan, som till exempel reparatörer eller återbrukskonsulter. En identifierare som gör produkten unik måste finnas och kunna skannas och kopplas ihop med informationen. Det behövs en digital infrastruktur bakom för att hålla igång detta och Vilma är en bra bas i det arbetet, säger Hanna.
Vilken roll har byggmaterialhandeln i detta?
– De är en del i kedjan och ska ta ansvar för att spårbarheten kan fortsätta genom hela livscykeln. Det handlar också om hur man hanterar produkten internt - vad man köper, hur förpackningen ser ut, när man får den till anläggningen, till vilka platser den flyttas och så vidare.