Det är inte helt fastställt när järnmalmsbrytningen påbörjades i Tuna Hästbergs gruva, men man tror att 1600-talets början var starten på järnmalmsbrytningen. Den 30 kilometer långa gruvan hade sin storhetstid mellan 1920 fram till 1968, vilket var året då gruvan lades ner. Under åren bröts cirka 6 miljoner ton malm i gruvan, och uppskattningsvis finns åtminstone 16 miljoner ton malm kvar i berget. Idag används gruvan som äventyrsgruva som erbjuder guidade turer, äventyrsturer med klättring, samt dykning i den vattenfyllda delen.
Nu har de byggt en bastu intill vattnet nere i gruvan. Historiskt sett har det varit en tradition att basta åtminstone en gång i veckan. När gruvan var i bruk fanns det en bastu i byn som gruvarbetarna använde efter att ha varit inne i den kalla gruvan en hel dag.
Men det har inte varit ett enkelt projekt, berättar Daniel Karlsson, verksamhetschef för Äventyrsgruvan.
– Jag vet inte hur många ton cementsäckar vi har burit ner. Det går inte att komma hit med bil, utan vi har fått lyfta och bära allt manuellt. Varje bräda vi beställer måste vara en viss längd så det går att svänga inne i gångarna, är brädorna över 3,60 meter får vi inte in dem. Det är mycket sådana begräsningar som man måste ta hänsyn till.
För att kunna bygga bastun har de behövt spränga in i berget under den befintliga trappan. Därefter har de byggt en plattform med stålbalkar under vattnet som vilar mellan bergväggarna och sedan gjutit en platta mellan stålbalkarna och isolerat med EPS-cement.
– Vi har noga valt ut vilken typ av material vi använder oss av. Vi har använt oss av XPS, en markisolering som vi byggt in i två lager, samt en bastuisolering som också är tät. Det är en skiva som du egentligen kan ha under vatten och isolera med, det är för att inte bygga in fukt i materialet.
Själva bastun som är placerad på en platta över vattnet var inte heller det lättaste att bygga. Daniel konstaterar att materialet behöver anpassas till klimatet nere i gruvan.
– Det är fuktigt och kallt här nere, det kan bli minusgrader och frysa. Därför måste materialet klara av miljön och samtidigt isolera bra. Det krävs en speciell panel, träslag och ytbehandlingar. Det är en vaxad granpanel på väggarna, en vaxad panel är mer tålig för vatten och värme. Det är ett exklusivt utseende på bastun, hela inredningen är i värmebehandlad asp för att den ska hålla sig fräsch och fin. Det vi gör ska hålla så länge som möjligt, vi försöker tänka hållbart hela tiden.
Träet de använde kommer från Daniels pappas skog som en granne sedan hyvlade innan de själva ytbehandlade materialet.
– Temperaturen och fuktigheten här nere är en perfekt miljö för mögel att växa. Därför har vi tagit fram ett eget medel vi ytbehandlat träet med. Vi har testat det under tre år och vi har hittills inte sett någon tillväxt alls. Det är ett hantverk kan man säga, vi har gjort det mesta själva.
Daniel berättar att den största utmaningen har varit att hitta de tekniska lösningarna och samtidigt få det hållbart.
– När vi har kontaktat företag och berättat vad vi gör är det ingen som vill ge råd och säga hur vi ska göra, det är väl för att de inte vill ta ansvar över det. Vi har i två års tid tittat på hur vi kan bygga en isolerad vägg på bästa sätt utan att det ska komma mögel, binda upp fukt och samtidigt vara så ekonomisk och miljömässig som möjligt. Det har varit svårt att få hjälp, vi har fått testa oss fram, vilket har gått bra!
Vilka ska använda bastun?
– Vi kommer så klart basta själva, men vi har också många företag som är här och går äventyrsturer i gruvan. Gruvan är dessutom fantastisk att dyka i. Vi har dykare som kommer hit från hela världen, året runt. Vi är nere och dyker på 150 meters djup och det är ungefär tre mil tunnlar man kan dyka i. Så tanken är att även besökare ska kunna använda den, avslutar Daniel.
Texten är hämtad från nummer 5 2022 av tidningen ByggMaterial.