Patrik Karlsson Ryberg är utbildad arkitekt med examen inom hållbar design. Sedan han började att arbeta som arkitekt för femton år sedan har han tagit sig an en rad komplexa projekt med utmanande motsättningar. För några år sedan började han även att arbeta som miljösamordnare, vilket förde honom in på den bana han befinner sig idag.
– Under min karriär som arkitekt har jag ofta frustrerats över otillräckliga system och verktyg för klimatsmart byggande. Det har fått mig att utforma ramar att förhålla sig till i just mina projekt, men varje gång något nytt ska påbörjas har nya svårigheter dykt upp. Som miljösamordnare kunde jag hjälpa andra att hitta smarta sätt. På RISE är jag med och utformar ett allmänt tillvägagångssätt för hur alla aktörer inom bygg- och fastighetssektorn i Sverige ska kunna arbeta med hållbarhetsfrågor, säger Patrik.
Sedan en tid tillbaka arbetar Patrik med två fallstudier inom återbruk i forskningsprojektet ”Bygg med bättre begagnat”, som drivs inom det strategiska innovationsprogrammet RE:source och finansieras av Vinnova, Energimyndigheten och Formas. Den ena fallstudien går ut på att dokumentera och inventera byggprojekt där byggmaterial ska återvinnas och sedan försöka att klassificera materialen utifrån vilka tekniska kvaliteter de har. Studien bedrivs för att säkerställa att byggmaterialen som går till återbruk lever upp till de krav som ställs. Den andra fallstudien fokuserar på hur den information som tas fram i den första fallstudien ska nå ut till arkitekter, så att den kan användas i nya projekt.
– Målsättningen är att få till en certifiering eller märkning på byggprodukter, för att säkerställa att de återbrukade produkterna uppfyller kraven. Metodiken ska enkelt kunna användas i återbruksprojekt eller andra typer av projekt. Förutom märkningen ingår också att hitta sätt att öka spårbarheten kring material, så att man vet vad som finns i våra hus och kan lägga mindre tid på inventering, säger Patrik.
Syftet med återbruk menar han måste vara att man ska kunna demontera en sak från en plats och flytta den till en annan, alternativt demontera, laga och sätta tillbaka saken.
– Oavsett vad är det viktigt att veta vilka material som finns tillgängliga. Behöver man komplettera med en produkt behöver man också veta var den finns. Vi behöver helt enkelt spårbarhet i byggkedjan, gärna digitaliserad sådan, säger Patrik.
Bättre materialdatabaser för byggnader och digitala plattformar för inventering skulle enligt Patrik göra återbruk mycket mer tillgängligt. Han förklarar att problemet med de program som finns idag är att de inte riktigt pratar med de digitala verktygen som arkitekterna jobbar i.
– Arkitekternas roll i att minska byggbranschens klimatpåverkan är minst lika stor som byggherrarnas, projektörernas och byggmaterialhandlarnas. Alla behöver hjälpas åt och beslut om miljömässighet behöver fattas tidigare i processen. Det bästa vore om det fanns ett program där arkitekterna direkt när de väljer en produkt får data från leverantören om materialets klimatavtryck. Som det är idag är det för bökigt. Med ett smidigt projekteringsverktyg kommer man nästan garanterat att öka användandet av återbrukade produkter, säger Patrik och fortsätter:
– Jag kan nästan säkert säga att de som är först ut med ett sådant verktyg kommer att få stora marknadsfördelar. Branschen kommer att välja det som är enklast för de som designar och när man väl har hittat ett bra verktyg så fäster man sig ofta vid det.
Vilka är dina främsta insikter kring återbruk hittills?
– Att det finns regelverk som gör det svårt att återbruka byggmaterial, främst fasadmaterial. För att få bygglov behöver man kunna beskriva det material som ska användas utvändigt i detalj och när det gäller återbruk är det svårt att ha lång framförhållning. Man kan till exempel inte säga exakt vilken nyans man kommer att ha på det återbrukade tegel som kommer att finnas tillgängligt när det väl är dags att bygga.
– Det är svårt att se ifall återvunna material uppfyller kraven på bland annat akustik, täthet och brandegenskaper. För att veta exakt vad ett material innehåller måste man testa, vilket ofta leder till att man behöver förstöra en del av materialet. Vi vill genom vårt arbete kunna lista material och visa att de uppfyller minimikraven, så att man slipper gå igenom testprocessen varje gång.
Hur kan återbruk bli mer ekonomiskt lönsamt för aktörer som vill erbjuda det i högre grad?
– Vi lär få nya lagar om tre år där det blir skärpta krav på klimatdeklaration. Det kommer tvinga fler till att arbeta med återbruk, särskilt i projekt där man behöver balansera upp miljömässigheten, där byggen har många CO2-tunga komponenter. När lagkravet blir verklighet kommer det inte längre att föras en diskussion om att göra återbruk mer ekonomiskt fördelaktigt. Då kommer det att vara ett måste, och de som hoppar på tåget tidigt kommer att stå bäst förberedda. Till dess behöver fler fatta beslut utifrån mer än bara ekonomi. Miljömässighet har ett värde i sig.
Vilka är de främsta sakerna byggbranschen kan göra för att öka andelen cirkulerade material i byggen och minska klimatavtrycket?
– För det första behöver designers och arkitekter få mer kunskap, förståelse och utrymme för att rita modulärt och demonterbart, så att man kan plocka ner och flytta byggmaterial i stället för att behöva riva och slänga. För det andra skulle många materialleverantörer och producenter tjäna på att ta emot och återbruka sina egna varor, särskilt vid rivning. Producenter som gör det sänker klimatavtrycket på det de säljer, samtidigt som det blir väldigt sympatiskt att de tar hand om hela livscykeln för varorna de sätter på marknaden. En tredje viktig del i att minska klimatavtrycket i branschen är att minska svinnet. För att göra det behöver flexibiliteten kring standardmått öka. Enorma mängder material sågas och slängs på grund av fel mått.
– Generellt skulle jag ändå säga att byggbranschen är ganska bra på att ta initiativ till att vilja återbruka mer. En av svårigheterna är att många privatpersoner vill ha nytt och fräscht. Genom att visa oftare och tydligare att det går att göra fantastiska saker med återbruk så tror jag att fler kan bli intresserade av det.
Ser du något ytterligare sätt att göra byggsektorn mer hållbar på?
– Det finns säkert massor av saker, men en sak jag länge har förespråkat är att man borde samarbeta på ett annat sätt. Jag tror det är bättre att låta arkitekter och andra specialister vara med som en partner hela vägen än att köpa in varje del som en konsulttjänst. Sedan skulle jag också gärna se att man pratade processer i stället för projekt, eftersom det skulle skapa bättre förutsättningar för utveckling. Nu blir projekten ofta avgränsade med en start och ett slut, sedan sätter man ihop nya grupper till nästa projekt och så börjar processen om från noll igen. Skulle processen i stället vara att bli klimatneutral tror jag att kunskapen mellan de olika byggena skulle föras vidare och följas upp på ett bättre sätt.