Karin Smirnoff hade länge arbetat med att skriva kundtidningar och längtade efter att göra något annat. Exakt vad visste hon inte, mer än att hon ville verka i en mansdominerad bransch.
– Jag hade tidigare drivit olika företag inom stereotypt kvinnliga branscher och kände att möjligheterna för vad som gick att göra där var väldigt begränsade. Sedan älskar jag att ta mig an sådant jag inte riktigt behärskar. Det är både roligt och utvecklande. Min största styrka är att jag är orädd, säger hon.
Vid köpet av Componenta Wood var företaget en trävarufabrik, men efter ett par år gjordes valet att sälja fabriken. I dag håller sig företaget till försäljning, med produkttillverkning hos lokala entreprenörer, främst Spikab i Älvsbyn.
Componenta Wood är förhållandevis litet, med en årsomsättning på 2,5–3 miljoner kronor. Fokus ligger på försäljning av limträprodukter till byggvaruhandeln, främst komponenter till altanbyggen. Huvudprodukten är högkvalitativa limträstolpar.
– Vi är ett Sverigebaserat företag med tillverkning i Sverige och råvaror från miljömärkt och certifierad skog. Eftersom vi tar all råvara från norra Norrbotten och har skickliga tillverkare håller våra produkter väldigt hög kvalitet. Antalet reklamationer ligger på kanske en eller två om året. Man skulle kunna säga att hög kvalitet är vår nisch, säger Karin Smirnoff.
Karin Smirnoff driver bolaget tillsammans med Torbjörn Renlings brorsson, Per Renling, som tidigare arbetat som snickare.
– Per och jag är de enda anställda i bolaget. Han är vår säljare och kundkontakt, medan jag har hand om mer administrativa uppgifter. Min yngste son Nicolai är också med på ett hörn och vid behov tar vi in extern hjälp, säger Karin Smirnoff.
Trävarubranschen, i synnerhet tillverkningsindustrin, är väldigt mansdominerad, men Karin Smirnoff tycker att de flesta män är positiva till att det kommer in fler kvinnor.
– Det behövs tid och systematiskt jämställdhetsarbete för att få in fler kvinnor i ledande positioner. När det gäller tillverkningen inom träindustribranschen är den bullrig, dammig, enformig och fysiskt krävande vilket nog inte tilltalar kvinnor på samma sätt som män, säger Karin Smirnoff.
Valet av bransch är inget Karin Smirnoff ångrar. Det traditionella och konservativa är en tydlig kontrast till den andra delen av hennes yrkesliv.
– Jag upplever att det blir en ganska bra balans mellan mina två roller, där jag får utlopp för olika saker. Författarlivet är fritt, rörligt, kreativt och intellektuellt stimulerande. Componenta är mer statiskt, även om själva produktutvecklingen kan vara kreativ, säger hon.
Författandet
Genomslaget som författare kom 2018, med boken Jag for ner till bror. Boken kom att bli den första i trilogin om Jana Kippo. De två uppföljarna Vi for upp med mor och Sen for jag hem gavs ut 2019 respektive 2020. Karin Smirnoff har hyllats och prisats för böckernas unika språk och för sin realistiska skildring av arbetarklassen. I november 2020 vann hon 2021 års Ivar Lo-pris, bland annat för att ha ”förverkligat kollektivromanen som genre”.
– För mig var det förvånande att jag ens tog sig genom nålsögat och blev utgiven. Det är så svårt att veta om det man skriver är tillräckligt bra för en mottagare, säger Karin Smirnoff.
Hon berättar att den första och andra boken var skolprojekt som kom till på författarskolan vid Lunds universitet.
– Böckerna var egentligen bara något jag totade ihop under min första termin där. Att de skulle komma att bli så stora som de blivit hade jag aldrig trott. När den första boken började att sälja bra tänkte jag först att ”wow nu har den sålt i 10 000 exemplar”, sedan växte det till att ”oj nu är det 25 000” och i dag har de tre böckerna tillsammans sålt en halv miljon exemplar. Det är otroligt kul att ha blivit bästsäljande och nu ska ju böckerna också översättas till flera språk och bli en tv-serie, säger Karin Smirnoff.
När blev skrivandet en stor del av dig?
– Jag har nog alltid skrivit i någon form, men i tonåren blev skrivandet allt mer seriöst. Genom ett jobb på en ungdomsredaktion i Södertälje fick jag in en fot i journalistiken. Där bestämde jag mig för att jag ville jobba med skrivande i någon form. Jag tror jag var drygt 20 när jag gick min första författarutbildning. Journalistiken är det jag har levt på och så länge barnen varit små har jag inte velat förändra situationen för mycket, av rädsla för att hamna i ett läge där jag inte kan försörja mig. Det är egentligen inte förrän nu, när barnen är stora och klarar sig själva, som jag känner mig fri och har velat gå in helhjärtat i författandet. För det är mycket att vara inne i en bubbla. Även om jag inte på något sätt är ensam i mitt liv så är det väldigt egocentriskt med konstnärligt utövande. Det spelar liksom ingen roll vilken konstform man väljer så är det någonting att gå upp i som blir en sorts passion och som kan vara svårt att kombinera med annat.
Hur har Jana Kippo förändrat ditt liv?
– Jag har rest med mina böcker nästan oavbrutet i två år och turnerat runt i Sverige mellan bibliotek, litteraturfestivaler, kyrkor och vad som helst egentligen. Det är inte så att bara för att böckerna har genererat pengar så förändras mitt liv och blir otroligt avancerat med utlandsresor hela året och annat som folk kan drömma om. Jag är inte så intresserad av den typen av liv. Det viktigaste för mig är fortfarande att få vara med människor jag tycker om, att min familj får vara frisk, att vara i skogen och att kunna göra enkla saker som att läsa eller måla.
Hur gör du för att få ihop livspusslet med två tidskrävande yrken och en familj som är spridd över Sverige?
– Böckerna tar väldigt mycket av min tid. De som drabbas mest av det här är min familj, som jag missköter ganska hårt. Det är inte så att de lider av det, men det är tråkigt och blir liksom avigsidan med det hela. Jag och min son bor i Stockholm, mina två döttrar och mitt barnbarn i Umeå, min särbo Tobbe i Piteå och min 90-åriga mamma i Ånäset. Hade vi inte levt i en pandemi hade de kunnat komma ner till mig, men nu blir det inte att vi ses så ofta. Tobbe och jag har bara träffats en helg på hela hösten. Vi försöker att hålla en nära kontakt via telefon och videosamtal, som resten av Sverige i dessa tider.
Hur har du påverkats av Coronapandemin i dina yrkesroller?
– Vi har haft mer att göra på Componenta eftersom folk har stannat hemma och byggt, men i mitt skrivande har det inte spelat så stor roll för jag har haft tur och fått behålla de flesta av mina inbokade uppdrag. Ekonomiskt sett har det inte blivit något stort bortfall. För många kulturarbetare har det varit en hård tid, särskilt för dem som levt på framträdanden. I november, när restriktionerna utökades igen, tog allt tvärstopp vilket för min del var ganska skönt. Mitt största problem annars är att hitta tid att vara i fred.
Vilka är dina styrkor i de olika yrkesrollerna?
– I skrivandet är det väl att jag är bra på att skriva, för jag har ju trots allt skrivit böcker som folk vill läsa. Som arbetsgivare är det kanske att jag har stor tillit, är ganska flexibel och inte freakar ur om det händer något. Jag ger Per stor frihet att sköta sitt jobb och litar helt på att han gör sitt bästa. För personer som är vana vid att chefer har järnkoll på allting kan det vara svårt med sådan frihet, och när anställda inte tar sitt ansvar kan det straffa sig att leda på det viset. Jag skulle inte påstå att jag har varit någon mirakelföretagare på något sätt, men för mig är det en styrka att vara orädd och att inte oroa mig för saker i onödan, samtidigt som egenskaperna gör att jag ofta har ganska kul.
Vad har du för planer för framtiden?
– Min familj ställer frågan hela tiden och jag vet aldrig vad jag ska svara. Det händer nya saker hela tiden som kastar om riktningen. Nu när mina böcker översätts till andra språk och blir serie kan det bli så att mitt författarskap upptar ännu mer tid, med fler resor och författarbesök. Om så blir fallet får vi se hur livspusslet går ihop. I samband med att mina böcker blev stora väckte vi frågan om att sälja Componenta, vilket kommer att göras om det krävs, men i nuläget fungerar det bra att balansera företagandet och författandet. Det blir att hålla på med två olika former av cellulosa.
– Inom skrivandet får vi se om jag återgår till Jana Kippo. Karaktärerna känns fortfarande nära och när jag är ute och pratar om henne hela tiden börjar även jag att undra vad som hände med henne sedan. Kanske känns det bara svårt att klippa banden till allt för att jag är uppe i det så mycket. Just nu skriver jag på ett annat projekt, som jag egentligen har hållit på med mycket längre än med Kippo-trilogin. Den första delen kommer att ha en elvaårings berättarröst vilket kräver en hel del research. Hela projektet är mödosamt eftersom det ligger nära mig själv. Det här handlar om att ta avstamp i något som är en barndomsgrej för att sedan föra in det i litteraturen så att det blir intressant att läsa. Det fungerar inte litterärt om man tar en berättelse från sitt eget liv och skriver den rakt av. Det blir inte litteratur, det blir dagbok eller något.
Om Karin Smirnoff
Ålder: 56 år.
Familj: Döttrarna Joanna (32 år) och Sissela (21 år), sonen Nicolai (19 år), särbon Torbjörn Renling, en hund och fyra katter.
Bor: På söder i Stockholm med sonen Nicolai och i Hertsånger.
Yrke: Författare och vd för Componenta Wood och Karin Smirnoff AB.
Gör på fritiden: Tränar karate med svart bälte sedan många år tillbaka, går promenader, är med kompisar, målar, läser och skriver.
Bästa egenskaper: Jag är orädd, fördomsfri, inte småsint och hyfsat bra på att vårda mina vänskapsrelationer.
Gör om fem år: Jag tycker om känslan av att gå med livet och bara vara, utan bucketlists och sådan skit. Det kommer i alla fall bara att hända en massa saker som jag inte är beredd på. Det i sig är det som är livet. Det jag tror och hoppas är att jag kommer att skriva, träna, måla och läsa även då.
Om Componenta Wood
Piteåföretaget grundades på 80-talet och köptes upp av Karin Smirnoff och Torbjörn Renling 2013. Sedan dess har verksamheten gått från att ha tillverkning i egen fabrik till att enbart syssla med B2B-försäljning av limträprodukter, främst stolpar och altankomponenter. Träråvaran tas från långsamväxande skog i norra Norrbotten, vilket gör att produkterna håller hög kvalitet. Företaget har två anställda och omsätter 2,5–3 miljoner kronor om året.