När ByggMaterial pratar med byggnadsantikvarien, författaren och föreläsaren Erika Åberg har hon och antikexperten Rickard Thunér precis spelat in den elfte säsongen av ”Det sitter i väggarna”. Tittarna kommer att känna igen sig – enda skillnaden är att man i den här säsongen besökt kända personer.
– Annars är allt som vanligt – Rickard tar reda på husets historia och jag hjälper till med ett byggnadsvårdsprojekt, säger Erika.
Hon har alltid haft ett intresse för inredning, byggande och arkitektur.
– Redan på mellanstadiet satt jag på mitt flickrum och ritade planlösningar och möblerade om gång på gång.
Men att det var just byggnadsantikvarie hon skulle utbilda sig till tog ett tag för henne att komma fram till – kanske framför allt för att hon inte visste om att yrket existerade förrän ett par år efter studenten.
– Nu är jag ju jävig, men jag tycker att mycket har förändrats. Under de tio åren som ”Det sitter i väggarna” har sänts så märker jag att jag inte behöver förklara lika ofta för folk vad byggnadsvård är. Förr kunde jag få frågan om jag var en sådan där huskramare som sa nej till allt, nu är folk entusiastiska, vill visa bilder och ha råd om sina egna husprojekt istället.
Erika och hennes familj bor på en gård utanför Gävle och har även en sekelskifteslägenhet inne i stan och de har renoverat båda. Att behålla boendets karaktär men ändå göra det till ett bekvämt hem kan vara en utmaning.
– Jag har nischat in mig på bostadshus för vanligt folk. Vi har klurat mycket på det här hemma också, hur man gör när man vill bevara husets historiska atmosfär och hemtrevlighet, men också ha bekvämligheter.
Oavsett vilken epok de kommer från arbetar Erika mycket med att ta tillvara på material.
– De flesta bostadshus bär redan spår från olika tider. Det är ju sällan man gör om ett helt hus på samma gång, utan husen har utvecklats och restaurerats lite då och då genom åren. För mig är det viktigt att det inte blir som en kuliss, och det är ju vettigt att ta till vara på material av bra kvalitet även om inte alla är från samma tid, det blir som att visa husets årsringar. Men det måste också vara funktionellt, man ska inte behöva leva krångligt för att man vill bo i ett gammalt hus.
Erika ser att intresset för återbruk och bevarande ökar på alla nivåer.
– Men det finns mycket kvar att göra om man vill använda återbruk i större skala. Till exempel att kunna kvalitetssäkra återbrukade byggnadsdelar även i nyproduktion, att byggmaterialet behöver vara sökbart, att det ska finnas i stora volymer och att man måste bygga upp logistikkedjor. Det finns stora utmaningar, men jag börjar på gräsrotsnivå.
När hon själv bygger och renoverar försöker hon återbruka, men använder också nya material.
– Jag har som naturlig rutin att kika på återbruksmarknaden först men man måste ha framförhållning. Innan vi byggde vårt orangeri hade vi till exempel Blocketbevakning i flera år på fönster. Men ibland känner man att man måste komma vidare och då köper vi nyproducerade produkter i en byggnadsvårdsbutik eller byggmaterialhandeln.
När de köpte gården för 19 år sedan ville Erika och hennes man bygga det mesta själva.
– Nu har vi spikat några kilometer pärlspont och har kanske en starkare lust att få det klart, så vi har blivit mer och mer benägna att köpa in hjälp. Dessutom är det jätteroligt att jobba med bra hantverkare, man lär sig så mycket av att hänga över axeln på dem.
Ett av de senare byggprojekten var en ekopool som väckt stort intresse.
– Vi ville ha en finare utsikt från orangeriet än en slyskog, men en vanlig pool med vit botten och turkosblått vatten skulle inte passa här. Vi hade hört talas om ekopool men aldrig sett någon, men sedan när jag besökte en trädgårdskompis som nyligen byggt en blev jag jättepepp.
Resultatet blev en ekopool som ser ut som en skogstjärn. Den fungerar som ett ekosystem där växter hjälper till att rena vattnet, liksom en stor sandfilterpump i botten av poolen.
– Det är helt fantastiskt att simma omkring i den, den doftar som en ren sjö och vi njuter av den i alla årstider och väder, på vintern när isen lägger sig kan vi åka skridskor på poolen! Det var tungt att bygga och svårt att hitta kunskap om hur man skulle göra men nu när den är klar är vi jättenöjda, säger Erika.
Erika om:
En favorit från ”Det sitter i väggarna”:
”Det är svårt att välja en, men en gång fick jag jobba på hemmaplan i Gästrikland med ett hus från slutet av 1800-talet som i stort sett var orört invändigt. När man kom in i salen var det som att komma in i ett klipp från ”Fanny och Alexander” med långbordet dukat och familjeporträtt på väggarna, då kittlar det till.”
Favoritepok för hus:
”Det skiftar snabbt. Vi bor i ett hus från 1911 så den tiden var en favorit i många år. Men sedan skaffade vi ett kontor, en sekelskiftesvåning i stan med stuckaturer och parkettgolv och då började vi gilla den stilen mycket. Nu nyligen spelade vi in i ett torp från slutet av 1800-talet och då blir man ju helt golvad av det. Sedan gillar jag den modernare arkitekturen också, arkitektritade betonghus från 60-talet är jätteläckra.”
Den vanligaste frågan:
”Dels får jag många allmänna frågor som ”Vi har köpt ett hus från 1880-talet, var ska vi börja renovera?”. Det är ju en jättestor fråga, men jag försöker svara att det viktigaste är att se till att det inte finns några hål i tak, källare eller glas. När jag lägger ut bilder på Instagram är det väldigt många som frågar om NCS-koder på färgerna. Och så får jag många frågor om hur man renoverar gamla fönster, så det har jag skrivit en bok om.”
SVT:s ”Det sitter i väggarna” finns på SVT Play. Den nya säsongen börjar den 24 augusti.
Texten är skriven av ByggMaterials redaktion och hämtad ur nummer 3 2025 av tidningen.
