Cementas fabrik i Slite är Sveriges i särklass största producent av cement. Mark- och miljööverdomstolens beslut att i juli 2021 avvisa Cementas ansökan om att bryta kalk vid anläggningen i Slite på Gotland har därför satt bygg-Sverige i gungning. Somliga företag påstår sig ha tryggat en alternativ försörjning, andra ser mer oroligt på framtiden.
I dagsläget har Cementa tillstånd att bryta kalksten till och med den 31 december i år och bolaget har ansökt om ett kortare täkttillstånd om fyra år för fortsatt brytning av kalksten i Västra brottet och File hajdar-täkten på Gotland.
– Vi hoppas ha det kortare tillståndet på plats under 2022. Dom i mark- och miljödomstolen väntas kring årsskiftet. Går tillståndet inte igenom bedömer vi att vi kommer att vara fullt leveransdugliga fram till halvårsskiftet 2023 med den sten vi har kvar och extern sten från bland annat Nordkalk. Därefter riskerar vattenhanteringen på platsen, som vi då heller inte har tillstånd för, att bli ohållbar och stoppa verksamheten. Men en långsiktigt hållbar och konkurrenskraftig verksamhet vilar på att det finns en lokalt tryggad råmaterialsförsörjning, säger Karin Comstedt Webb, vice vd på HeidelbergCement Sverige, bolaget som äger Cementa.
Carl Wadell är projektledare på Tillväxtanalys och konstaterar att en nedsatt cementförsörjning skulle få negativa konsekvenser för både svenskt samhällsbyggande och för den svenska ekonomin. I rapporten ”Förutsättningar för alternativ cementförsörjning i Sverige” har han tillsammans med kollegor på Tillväxtanalys och representanter från Boverket, Energimyndigheten, Fortifikationsverket, SGU och Trafikverket tittat närmare på hur framtiden kan komma att se ut i den svenska cementindustrin och vilka effekter och merkostnader som skulle uppstå om kalkstensbrytningen eller cementproduktionen i Slite skulle ersättas.
– Resultatet av vårt gemensamma arbete är en tydligare bild av alternativen till en fortsatt kalkstensbrytning eller cementproduktion i Slite, säger han.
I rapporten presenteras konsekvenser av tre olika scenarier för minskad eller upphörd produktion i Slite. Det första scenariot, ett oförutsett och definitivt stopp, bedömer de sannolikt skulle leda till stopp i stora delar av bygg- och anläggningsbranschen, omfattande negativa konsekvenser för Sveriges ekonomi och möjligtvis även stopp i byggandet av samhällsviktig infrastruktur. Det andra scenariot, osäker produktion från mitten av 2023, tror de skulle få mindre allvarliga effekter eftersom Cementa och andra aktörer skulle få tid att vidta åtgärder för att hantera en situation utan fortsatt tillstånd. Slutligen presenteras ett tredje scenario: ett planerat produktionsstopp där Cementa får sitt överbryggningstillstånd på fyra år och därefter beslutar att lägga ner produktionen. Den sammantagna bedömningen av detta scenario är att de mest allvarliga konsekvenserna skulle kunna undvikas. Samtidigt menar man att det inte går att utesluta störningar för bygg- och anläggningsbranschen i och med övergången och att osäkerheten kring hur framtida cementförsörjning ska fungera kan ha en negativ inverkan på framtida projekt och investeringar.
I rapporten presenteras också förslag på åtgärder till regeringen för att möjliggöra och underlätta import eller alternativ inhemsk försörjning av kalksten, klinker och cement. Bland annat föreslås undanröjning av hinder för import, att alternativ till cement ska främjas och att tillståndsprocesserna för brytning ska ses över. Rapporten finns att läsa i sin helhet på tillvaxtsanalys.se.
Att Sverige skulle gå över till en mer importbaserad cementförsörjning ser Karin Comstedt Webb dock kritiskt på.
– Att gå ifrån att vara självförsörjande till importberoende ger en försörjningssituation med större risk för avbrott och kostnadshöjningar, samtidigt som Sverige missar möjligheten att ställa om till klimatpositiv cementproduktion på Gotland, säger hon och tillägger:
– Vi på Cementa ser inte heller att det finns någon överkapacitet som är tillgänglig och logistiskt rimlig för att försörja Sverige. De närmsta realistiska importalternativen, där det finns exporthamnar och industriell kapacitet, är länder som Turkiet och Algeriet. Då tillkommer flera risker såsom politiska beroenden, längre transporter, väder och annat som påverkar internationell sjöfrakt.
Att ersätta de väletablerade nationella logistikflöden som finns i Sverige idag med importerad cement och längre transporter ser Karin Comstedt Webb inte som ett realistiskt alternativ.
– Alla alternativa lösningar innebär större sårbarhet i leverantörsled, ökade kostnader och ökad miljöbelastning. Sverige skulle jämfört med alla andra länder med grundläggande förutsättningar för en inhemsk cementindustri hamna i en högst exceptionell situation med väsentligt försämrad beredskapsförmåga och självförsörjning av ett kritiskt byggmaterial. Vi konstaterar även att förutsättningarna för att ligga i absolut framkant när det gäller omställningen i samhällsbyggnadssektorn skulle gå förlorad om vi inte tilläts fortsätta vår satsning på att få fram ett klimatpositivt cement till 2030.
Bakgrunden till att fabriken inte har fått förnyat kalkbrytningstillstånd är att mark- och miljödomstolen, som var den första instansen, godkände ansökan medan instansen därefter, mark- och miljööverdomstolen, valde att avvisa ansökan då de inte ansåg sig ha tillräckligt med underlag för att komma till ett avgörande. Därmed har miljöprövningen fått börja om. De avgörande sakfrågorna som bedöms är hur verksamheten påverkar lokalmiljön.
– Det är ofrånkomligt att industriell verksamhet, såsom Cementas, påverkar sin närliggande omgivning. Varje tillstånd för kalkstensbrytning vilar på att vi har gjort en mycket noggrann avvägning för hur påverkan på grundvatten och natur kan bli så liten som möjligt. Vi arbetar varje dag med att säkerställa att påverkan är så begränsad som det bara går. Vi arbetar också med flera kompensationsåtgärder såsom ett nytt vattenverk för att förstärka vattenförsörjningen på ön i samarbete med region Gotland. Vi får inte heller blanda ihop industriell påverkan med negativa konsekvenser för miljö- och vatten. Cementas mångåriga och omfattande undersökningar visar att det går att bedriva en hållbar verksamhet i Slite, säger Karin Comstedt Webb.
Ni på Cementa har ju ett mål om att bli klimatneutrala till 2030. Hur långt ifrån klimatneutralitet är ni idag?
– Två tredjedelar av koldioxidutsläppen från cementtillverkning är processutsläpp som avges från kalkstenen när den hettas upp till höga temperaturer. Den enskilt viktigaste satsningen för att nå klimatneutralitet är därför en CCS-anläggning i Slite 2030 för infångning och lagring av uppemot 1,8 miljoner ton koldioxid årligen. Då kapar vi mer än 3 procent av Sveriges samlade utsläpp. Här och nu arbetar vi med intensivt med det omställningsprojektet, men även med resursoptimering för minskad mängd byggmaterial, nya cement- och betongrecept med mindre andel kalksten och ökande andel biobränslen i tillverkningen. Det korta och det långa täkttillståndet är avgörande för att omställningsprojektet vid fabriken ska kunna genomföras.
Får Cementa inget förlängt tillstånd i Slite kan fabriken komma att behöva avvecklas.
– Utan brytningstillstånd saknas grund för en långsiktigt konkurrenskraftig verksamhet, avslutar Karin Comstedt Webb.